Det var en gång en plogmaskin som hette Ferdinand. Han brukade sitta på kontoret och lyssna på väderleksrapporten hela dagarna. Och så länge det var tö eller plusgrader var han lycklig.
Verkmästaren var bekymrad över Ferdinand och frågade ”Varför leker inte du med dom andra plogbilarna?”
”Nej, jag vill hellre sitta här och lyssna på väderleksrapporten” svarade Ferdinand.
Men så en dag kom en delegation från staden som ville ha någon som plogade bort snön.
Alla plogbilarna visade upp sig men inte Ferdinand. Han ville inte ha något jobb och begav sig mot kontoret.
Men han trampade snett på gasen och utan vidare stångade han sig fram så att sten och snö for omkring.
”Honom ska vi ha” skrek delegationen.
Så Ferdinand blev transporterad till staden där han skulle ploga.
Vilken dag!
Snön låg decimeterhög och alla skulle till jobbet.
Först kom bilisterna.
Sedan kom bussresenärerna.
Och sist men inte minst kom cyklisterna - den miljövänligaste av dem alla.
Bilisterna hoppade in i sina bilar, trampade på gasen och plöjde sig fram genom snön i ett moln av avgaser.
Bussresenärerna pulsade fram i snön och tog bussen till jobbet.
Och i modden stod cyklisten ensam kvar.
Men då kom snösvängen.
Och ni vet vem.
Ferdinand!
Med gasen i botten rusade han först framåt, sedan bakåt och så svängde han runt alltmedan snön yrde åt alla håll.
Men cyklisten stod kvar i modden med sin cykel.
”Hjälp mig! Ta bort snön”, ropade han.
Då rusade Ferdinand fram mot cyklisten, körde runt honom och uppåt och nedåt utmed cykelbanan.
Men plogbladet var uppe.
Och så vände han sig om och släppte ut några gruskorn som genast sjönk ned i modden där cyklisten stod.
Delegationen hade ingen större nytta av Ferdinand så dom skickade honom tillbaka.
Och har inget annat hänt så sitter han där på kontoret och lyssnar på väderleksrapporten.
Och han är så lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar