Hualigen!
Jag har mega ångest, min sista semesterdag innan jag ska till jobbet, vill inte, vill inte.
Hjälp!
söndag 31 augusti 2008
fredag 29 augusti 2008
Frisör i Stockholm!
Att hitta en frisör som man tycker gör ett bra jobb och inte är allt för dyr det är svårt.
Nyinflyttad till Stockholm från en mindre stad sedan 1,5år sedan. Jag letar fortfarande
efter en frisör som fungerar. Här är vad jag har erfarit.
Mitt första försök var när jag tog beslutet om att prova en stor flashig salong, ett säkert kort
trodde jag, men där var dom helt enkel oinspererade och höjde priset varje gång jag gick dit, var där 3 gånger innan jag tog beslutet att prova något annat.
Mitt andra försök var till en liten salong som hade lockpriser, mycket billigare en alla andra, stega in o boka in tid för klipp och toning. En tjej från öststaterna tog hand om mig, färga och klippte. Helt misslyckat, tålde tydligen inte färgen fick värsta utslagen i pannan och hårbotten kliade och sved, slarvigt klippt. Nix inget för mig, vad som var bra där var väl det billiga priset men man kan ju förstå varför det var så billigt.
Mitt tredje försök, var en ren slump, på vägen ner mot min sons dagis så ligger salongen, mycket trevlig tjej som klippte och tona håret. Vart nöjd med mitt besök förrutom att tjejen råkade fixa till en stor mörk svart fläck på min nya vita t-shirt. Hmmm! Men jag var nöjd för övrigt.
Är det ett storstads fenomen att det är så svårt med bra frisörer med utbildning och till ett bra pris?
Jag tror jag letar vidare.
Nyinflyttad till Stockholm från en mindre stad sedan 1,5år sedan. Jag letar fortfarande
efter en frisör som fungerar. Här är vad jag har erfarit.
Mitt första försök var när jag tog beslutet om att prova en stor flashig salong, ett säkert kort
trodde jag, men där var dom helt enkel oinspererade och höjde priset varje gång jag gick dit, var där 3 gånger innan jag tog beslutet att prova något annat.
Mitt andra försök var till en liten salong som hade lockpriser, mycket billigare en alla andra, stega in o boka in tid för klipp och toning. En tjej från öststaterna tog hand om mig, färga och klippte. Helt misslyckat, tålde tydligen inte färgen fick värsta utslagen i pannan och hårbotten kliade och sved, slarvigt klippt. Nix inget för mig, vad som var bra där var väl det billiga priset men man kan ju förstå varför det var så billigt.
Mitt tredje försök, var en ren slump, på vägen ner mot min sons dagis så ligger salongen, mycket trevlig tjej som klippte och tona håret. Vart nöjd med mitt besök förrutom att tjejen råkade fixa till en stor mörk svart fläck på min nya vita t-shirt. Hmmm! Men jag var nöjd för övrigt.
Är det ett storstads fenomen att det är så svårt med bra frisörer med utbildning och till ett bra pris?
Jag tror jag letar vidare.
torsdag 28 augusti 2008
Trots eller envis?
Att gå till butiken med en envis liten krabat är inte det lättaste men ibland så måste man ju handla.
Min son hittade en tunna med torkade bönor som han ville leka med han trodde ju att det var vita små fina stenar, men det går ju inte, så det blev en svår prövning på hög nivå att få han att förstå att det inte alls var små fina vita stenar som han kunde leka med. Det var inte lätt. Följande alternativ funderade jag på att göra.
1. Låta sonen leka med bönorna medans jag stod berdvid och låtsades titta på burkarna som stod i hyllan bredvid tunnan, låtsas som att det regnade, det var ju inte min son som höll på med dom vita bönorna i tunnan.
2. Lägga mig ner bredvid min envisa son som ligger på golvet och skriker och göra samma sak som han, gråta och skrika.
3. Nödlösningen, ta fram lockbete, nappen.
Inget passade in på mig, jag tog min son under armen och gick raskt därifrån, en skrikande, högröd unge som i normalt sätt väger 12kg men nu kändes som om han vägde 100kg och hal som en ål.
Vilken pärs!
Min son hittade en tunna med torkade bönor som han ville leka med han trodde ju att det var vita små fina stenar, men det går ju inte, så det blev en svår prövning på hög nivå att få han att förstå att det inte alls var små fina vita stenar som han kunde leka med. Det var inte lätt. Följande alternativ funderade jag på att göra.
1. Låta sonen leka med bönorna medans jag stod berdvid och låtsades titta på burkarna som stod i hyllan bredvid tunnan, låtsas som att det regnade, det var ju inte min son som höll på med dom vita bönorna i tunnan.
2. Lägga mig ner bredvid min envisa son som ligger på golvet och skriker och göra samma sak som han, gråta och skrika.
3. Nödlösningen, ta fram lockbete, nappen.
Inget passade in på mig, jag tog min son under armen och gick raskt därifrån, en skrikande, högröd unge som i normalt sätt väger 12kg men nu kändes som om han vägde 100kg och hal som en ål.
Vilken pärs!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)